Filosofi - Vad är det för dig?
Eftersom de flesta trådarna är relativt ungdomliga i allmänhet samt att de flesta kretsar kring rätt irrelevanta ting, så drar jag upp en filosofisk tråd istället. Samtalsämnen kan kretsa kring allt inom filosofi. Depressioner, lycka, frihet, kärlek och hur människor påverkas av olika saker etc. Alltså saker som reflekterar i psyket, universum, världen och ifall det accepteras även psykedeliska preparat (vilket jag dock ej tror att moderatorerna godkänner).
Till en början vill jag ställa en fråga som innefattar den mentala friheten. Vad är för dig en mental frihet?
Den mentala friheten för mig vore nog att stå på toppen av ett berg, med armarna utsträcka och skrika. Känslan av oberoende till omvärlden samt känna dig odödlig. Lyckan samt euforin som sprids av kärlek till livet vore nog underbart. Även känslan av att stå vid ett hav, att vara under vatten och se havets alla ting samt flyga är helt underbart enligt min mening.
En annan frågeställning jag har tänkt mycket på är hur pass kroppen påverkas av en psykisk aspekt, alltså ifall fysiska funktioner kan sluta fungera ifall psyket blir förstörd.
En sak jag under en längre tid funderat på är ifall ens psyke kan brytas ned så pass hårt av diverse motgångar att fysiska aspekter i kroppen så som andning, blodomlopp, matsmältning, hjärtrytm och helt enkelt tenderar till att förändras eller i värsta fall elimineras totalt vilket senare resulterar i utgången av död?
Klipper från min bdb:
Vad krävs egentligen för att den fysiska delen av människan att överleva? Liksom, en kropp är en kropp och kroppen överlever så länge tillgången av föda finns. Men egentligen, överlever fysiken av livet ifall den psykiska delen är nedbruten?
Ta ett exempel. En man i 45-årsåldern. Han förlorar sitt jobb, sin familj, sitt hus, sitt konto, alla sina pengar, alla sina släktingar och ja, allt som innefattar hans liv. Så länge han har föda, överlever han då eller bryter den psykiska aspekten ned hans hela överlevnad?
Ett till. En tjej i 20årsåldern. Har hela livet haft tillgång till goda föräldrar, pengar, mat, vänner, killar, bilar, klubbar, bra skolgång osv. Ifall hon blir insatt i ett rum där hon matas 2 gånger om dagen, men i övrigt inte får göra någonting mer än att vara inlåst. Överlever hon då eller får hon förr eller senare ett psykiskt sammanbrott vilket senare resulterar i försök till självmord?
Ifall hon vållar ett självmord blir ju inte döden naturlig, men hade det kunnat vara så att den psykiska delen av henne hade tagit död på henne utan att hon själv utfört handlingen för resultatet av död? Alltså att hennes huvud blir så förstört att kroppen slutar fungera.
Någon till.
Hur ofta sker det att du verkligen känner rädsla för dig själv? Alltså talar jag om paranoia, hallucinera, grov sömnlöshet, tankar om döden och otroligt djupa depressionstankar.
Tanken är grov, men känslan sker därefter. Mår ej psyket bra gör du förmodligen inte heller det. Kroppen är ju trots allt ett tillbehör till själen, även om jag själv vill anse att kroppen är ett objekt vars själen är livet. Möjligtvis är det något åt det hållet, men jag tror onekligen att det vore så att livet fortsätter efter personen i frågas existens på jorden.
Övrigt.
Har absolut inget emot att ni själva kommer med tankar och diskussionsunderlag som kretsar kring temat. Lyssnar på alla och tycker det är lika intressant oavsett vart ifrån personen kommer, hur denne ser ut eller andra totalt sjuka exemplar på hur vissa nekar samtal med vissa personer.
Lite övriga länkar samt texter för den som vill läsa.
http://samstasidan.se/gastartikel1.php
http://samstasidan.se/livet.php
http://samstasidan.se/drommar.php
Självfallet känner jag till begreppen logik, kunskapsteori, metafysik etc. Men det är inget jag anser att ni behöver nedvärdera tråden eller dylikt för. Trådens syfte är att vara ett ställe för att skriva av sig samt diskutera tankar i allmänhet. Hopps ni har förståelse för detta. Vi är inga nasaforskare eller indiska tänkare, utan vanliga moppepojkar med en tendens till att tänka lite ibland.
Peace.
