Nej, Aprilian!
Utskriftsvy
Träffade henne som sagt igår och hon sov över tills idag. Vet inte om det blev bra eller inte men nu känner jag mig sjukt nere...
Saknar henne men samtidigt inte.
Jaja, emo osv
Tredje gången gillt på fb.. Let´s fuckin go!
Edit: ajonson sa att om det inte skulle funka nu, så finns han där för mig <3
Grabbar, jag har haft en tanke någon gång när jag inte har haft någonting bättre för mig.
Vad skulle ni ha gjort om er flickvän blev våldtagen? Hur skulle det påverkat ert förhållande? Skulle det påverka er psykiskt?
Jag personligen skulle mått psykiskt dåligt, både p.g.a. att min flickvän antagligen skulle mått dåligt men också för att ja.. hon har varit med någon annan och inte bara med mig (ja, jag var hennes första blabla). Fjantigt tankesätt men det skulle ju förändrat synen på flickvännen en del även om hon inte kunnat hjälpa det. Och med våldtäkt menar jag våldtäkt (med penetration, inte "bara" tafsande).
Fruntimmer kostar bara pengar... :wub:
Tror han menar att personen som våldtog är babbe.
Att göra slut för något hon inte kan hjälpa känns lite väl hårt, även om jag förstår dig ralley.
Själv hade jag nog mått väldigt dåligt över saken och jag han nog känt mig äcklad då man myser med henne osv, så det kanske ändå hade blivit så att man dumpade henne till slut när jag tänker efter.
Kanske hade man tagit sig i kragen också och funnits där för henne bla bla och allt det där.
http://1.bp.blogspot.com/-9KwYaTGeF_...sherlock+2.jpg
fast jag skulle iofs fortfarande inte bli ihop med en babbe.
Jag tänker i princip i samma banor som dig. För övrigt så skulle jag nog gjort inte så trevliga saker mot den j*veln som gjort det mot henne. Om någon skulle förstöra mitt förhållande på det sättet är den personen rätt illa ute, no matter what.
Jag skulle väl funnits där för henne ett tag men samtidigt blivit väldigt ledsen och så när man tänkt på det, vilket antagligen skulle varit ofta. Så det skulle ha blivit skit i slutändan ändå för mig.
Om ni vill lyckas med tjejerna kan jag rekomendera hästsport :ninja: works dam well
Om 2dagar har det gått 1år :)
Nae är knappt inne här länge, skriver i biltråden ganska ofta, sen blir det inte så mycket mer.. Jobbar, fixar med bilen i princip varje dag. Så brukar inte vara hemma förrens tidigast 22.00, så man är ganska seg.. Och sen brukar hon alltid vara här/ jag åker till henne. Och moppenet är man helst inte inne på då haha..
Men det funkar bra om någon undrar, är i princip varje dag, är ju tjurigt ibland osv men inget större! :) Känns inte som det gått så länge som det gjort, hon har dock kommit in i nån "torr som fnöske" period, men ordnar väl upp sig hoppas man på :P
Har känt en person i ett antal år, men inte direkt på djupet. Något har alltid funnits men ändå inte, get it? Nu har vi umgåtts minst 3-4 gånger i princip varje vecka. Jag har aldrig känt mig lyckligare. Och det kanske låter klyshigt men det är sant. Man märker att man har dragits till helt fel killar när man t.o.m uppskattar att han säger: "hur mår du?" "Gonatt sov gott, hör av dig imorn"..är det inte sjukt att man måste gå igenom en jävla massa jobbiga grejer innan man hittar något som är bra och perfekt.
Dock kommer vi till det jag ska fråga Er, den här gången hehe. Jag har som ni kanske förstod av det jag skrev ovan, blivit jävligt dåligt behandlad av killar, men jag har inte märkt det förrän folk har sett hur killen betett sig och undrat vafan jag har gjort där. Jag har gått på samma nit flera gånger i sökandet på en riktigt bra dude men det har alltid slutat med att jag har blivit sårad på väldigt konstiga sätt. T.ex senaste gången var när jag blev påkörd, under den tiden hade jag i princip bott hos denna kille i 2 månader, allt var perfekt och vi satt ihop. Han visade saker som betydde att det fanns känslor. När detta tragiska hände skjutsade han mig till sjukhuset, stannade hela natten och kom till mig mitt i natten när jag behövde honom som mest och även hälsade på mig varje dag på sjukan och flera gånger efter jag kommit hem och bara låg hemma och gjorde nada. När jag behövde honom som mest så började han skita i mig totalt och nekade allt han sagt till mig, var dryg, kaxig och värst av allt! Den bruden han hade varit tillsammans med innan som han berättat om hur dåligt han mådde med henne, gick han tillbaka till fick jag reda på senare. Det satte sina spår och gjorde att jag hängde låset på hjärtat och slängde nyckeln åt helvete för att jag slutade tro på kärlek och ville aldrig bli sårad igen.
Sen kom denna dude in i mitt liv helt plötsligt han är underbar och helt perfekt och uppskattar mig för den jag är. Jag är lycklig för en gångs skull. Men jag behöver tips med en grej..hur ska jag sluta tro att jag ska bli sårad igen och han bara ska sticka en dag och tröttna på mig? Självklart kanske det kommer hända, men jag menar nu efter bara 4-5månader..Jag grubblar hela tiden på det och bara väntar på att han ska säga "du..det funkar inte längre."
någon som har något tips?
Det du nämde sist är det bara tjejer som säger? Haha nae men vafan, bara kör på, om han tycker samma sak som du så kan ni ju hålla på så ett tag, han tänker säkerligen samma sak som du, lika rädd att du ska säga "det funkar nog inte längre". Gaaah jag är sjukt dålig på att skriva nu kom jag på, men att tänka att du blir behandlad illa ska du nog inte göra, min flickvän jag har nu gick från samma sak som du. Till mig då, som är rätt bra snäll vad man fått höra.. Så det är väl bara att fortsätta som ni gör nu, då märker ni ju om det funkar, sedan gå vidare?
Hoppas det gav någon hjälp iallafall, var väl första gången jag inte skrev om mina egna problem.. Jag höll förövrigt på med min flickvän i 1 år lite till och från innan vi blev tillsammans, var struligt pga hennes förra pojkvän. Så skulle han vilja "sluta" nu är han nog inget att hänga i granen..
Mår dåligt.. tankarna flyger iväg såhär på kvällskvisten.
Väldigt många utav mina vänner och nära har sen de skaffat partner bara försvunnit med tiden. Är väl uppe i en 5 stycken nu som jag knappt pratar med längre bara för att dom är så pass upptagna med sina partners.. 5 stycken låter kanske mindre än vad det faktiskt är, jag menar det är personer jag pratat och träffat regelbundet. Hur länge ska det här hålla på egentligen? Vänner jag var med _hela_ sommarlovet är i princip försvunna känns det som.
Jag har en barndomsvän jag inte pratat med på nästan ett år pga detta, en kusin som knappt vill träffa mig för att hon tror att det ska bli stelt just för att det var så pass länge sedan vi sågs (läs några månader). Är det så jävla konstigt att vi aldrig ses längre om du är med din pojkvän hela tiden då? En annan vän som flyttat flera timmar ifrån för att bo med sin flickvän, han bara stack utan att säga ett endaste knyst. Börjar tappa hopp alltså, inte en enda jävel kan ge, alla bara tar. Kände att jag behövde skriva av mig. Hur är det egentligen? Kommer de krypandes tillbaka när det tar slut sen eller?
Känns inte speciellt lockande att skaffa vänner som inte har samma hobbies/intressen som en själv. Jag är ingen nörd direkt. Tycker det är tråkigt bara, att folk ska toffla så jävligt.
Att dom inte inser att flickvänner/pojkvänner kan komma och gå hur som egentligen även fast jag förstår att de håller sina partners så hårt. Ändå förstår jag inte hur man kan skita så hårt i sina vänner, ens vänner ska enligt mig vara så grymt mycket viktigare än någon flickvän..
beror ju på ålder, i tonåren är kompisar 1000x viktigare då flickvännen kan dra och då står man där helt ensam om man inte har kompisar som backar en. det motsatta kommer aldrig hända. däremot i 30+ vill man ju hellre leva familjelivet än att ragga på krogen varje helg...
Det är det jag menar, finns inte speciellt mycket att göra åt det.
Jag förstår vad du menar, men efter att ha haft en tjej som jag satte lika högt upp som mina vänner, om inte högre (jag var en riktig toffel) så kan jag inte hålla med. Hon var som du säger, också en vän, men det slutade med att hon dumpade mig över sms och slutade höra av sig. Jag går i samma plugg som henne och har inte sagt ett ord till henne sen i somras. Så sådana kan lika gärna försvinna lika fort som dom kom in i ens liv. Riktiga vänner stannar kvar, inte ofta det händer med en pojkvän eller flickvän. Tråkigt men sant.
Precis som Pontus säger, och nu pratar jag ju om tonåren då jag fortfarande är där.
sen går det ju faktiskt att kombinera flickvän och kompisar, har flera kompisar som har flickvänner men ändå kan supa till och hänga med ut på krogen, med eller utan tjejen. och om man har en tjej som inte tillåter att man gör så, så är den tjejen inte mycket att ha ärligt talat...
Alltså, tror någon har skrivit detta innan, men tänk lite såhär. Varför tofflar man för man umgås med sin flickvän? Det kanske kan vara så att man hellre vill umgås med flickvännen istället för sina polare man hängt med varje dag, den tanken har inte slagit er? Sen för den delen "tofflar" man inte för en tjej är man fan inte kär haha..
Låter illa som fan dock!
Jag har gjort så, hängde med mina polare varje dag förr, hittade aldrig på något särskilt på dagarna då jävelskaps åldern gick över.. Men nu träffar jag dom knappt längre, vilket jag inte tycker jag har problem med. Träffar dom kanske 2 gånger i veckan nu på sin höjd. När jag känner att jag blir sugen på att hitta på något med dom gör jag det, annars är jag hellre med tjejen på kvällarna.. Men kanske bara jag som tänker så!