Som jag sa sist - är ni missnöjda så säg det på plats så underlättar det allt.
Jag vågar säga ifrån så vågar ni själva inte göra det kan ni viska klagomålen i mitt öra så löser jag problemen. Att sitta och sura i bakgrunden utan att göra något är väldigt "svenskt" i beteendesättet dessvärre så jag förvånas inte.
Men sedan kommer frågan: Tror ni att vi som är arrangörer är världsmästare och gudar enbart för att vi är just arrangörer?
Att fela är mänskligt och att få se att även vi är mänskliga - underbart! Däremot blir händelsen lite utav extra spektakulär, liknande Aftonbladet som skriver om en kändis som varit otrogen och gör en riksnyhet om det i en vecka. Inte för händelsens skull utan för att människor är blodsugare som frodas utav andras nederlag.
Vad som räknas när det väl gäller är hur man själv agerar och hur man själv kan utvecklas som person.
Parden och Sewa upplevde en sak de ansåg var fel. Då undrar jag - vad gjorde NI för att förbättra det hela? Gör man inget så bryr man sig egentligen inte och då är den åsikten bara luft i världsrymden. Det är ett agerande som även har en betydelse för då har man gjort en markering. Nu tog jag snacket åt er nere i Frihamnen istället.
Börjar man gräva i arrangörernas privatliv hittar man säkert en hel del som andra anser är hemskt och förkastligt. Att vi inte alltid kan upprätthålla ordningen till 100%, det kan jag inte ens skämmas över. Vi gör vad vi kan för att även kunna hålla Stockholms i princip enda moppeträff levande och att hålla det vid liv kräver omtanke och samarbete. Ni som har varit med länge kan istället för att vara tysta engagera er och sätta ner foten i marken och markera hur allt egentligen ska vara.
Avslutar detta med ett citat från en klok person, så förstår ni min tanke: