-
2010-06-28, 16:53 #1
Filosofi - Vad är det för dig?
Eftersom de flesta trådarna är relativt ungdomliga i allmänhet samt att de flesta kretsar kring rätt irrelevanta ting, så drar jag upp en filosofisk tråd istället. Samtalsämnen kan kretsa kring allt inom filosofi. Depressioner, lycka, frihet, kärlek och hur människor påverkas av olika saker etc. Alltså saker som reflekterar i psyket, universum, världen och ifall det accepteras även psykedeliska preparat (vilket jag dock ej tror att moderatorerna godkänner).
Till en början vill jag ställa en fråga som innefattar den mentala friheten. Vad är för dig en mental frihet?
Den mentala friheten för mig vore nog att stå på toppen av ett berg, med armarna utsträcka och skrika. Känslan av oberoende till omvärlden samt känna dig odödlig. Lyckan samt euforin som sprids av kärlek till livet vore nog underbart. Även känslan av att stå vid ett hav, att vara under vatten och se havets alla ting samt flyga är helt underbart enligt min mening.
En annan frågeställning jag har tänkt mycket på är hur pass kroppen påverkas av en psykisk aspekt, alltså ifall fysiska funktioner kan sluta fungera ifall psyket blir förstörd.
En sak jag under en längre tid funderat på är ifall ens psyke kan brytas ned så pass hårt av diverse motgångar att fysiska aspekter i kroppen så som andning, blodomlopp, matsmältning, hjärtrytm och helt enkelt tenderar till att förändras eller i värsta fall elimineras totalt vilket senare resulterar i utgången av död?
Klipper från min bdb:
Vad krävs egentligen för att den fysiska delen av människan att överleva? Liksom, en kropp är en kropp och kroppen överlever så länge tillgången av föda finns. Men egentligen, överlever fysiken av livet ifall den psykiska delen är nedbruten?
Ta ett exempel. En man i 45-årsåldern. Han förlorar sitt jobb, sin familj, sitt hus, sitt konto, alla sina pengar, alla sina släktingar och ja, allt som innefattar hans liv. Så länge han har föda, överlever han då eller bryter den psykiska aspekten ned hans hela överlevnad?
Ett till. En tjej i 20årsåldern. Har hela livet haft tillgång till goda föräldrar, pengar, mat, vänner, killar, bilar, klubbar, bra skolgång osv. Ifall hon blir insatt i ett rum där hon matas 2 gånger om dagen, men i övrigt inte får göra någonting mer än att vara inlåst. Överlever hon då eller får hon förr eller senare ett psykiskt sammanbrott vilket senare resulterar i försök till självmord?
Ifall hon vållar ett självmord blir ju inte döden naturlig, men hade det kunnat vara så att den psykiska delen av henne hade tagit död på henne utan att hon själv utfört handlingen för resultatet av död? Alltså att hennes huvud blir så förstört att kroppen slutar fungera.
Någon till.
Hur ofta sker det att du verkligen känner rädsla för dig själv? Alltså talar jag om paranoia, hallucinera, grov sömnlöshet, tankar om döden och otroligt djupa depressionstankar.
Tanken är grov, men känslan sker därefter. Mår ej psyket bra gör du förmodligen inte heller det. Kroppen är ju trots allt ett tillbehör till själen, även om jag själv vill anse att kroppen är ett objekt vars själen är livet. Möjligtvis är det något åt det hållet, men jag tror onekligen att det vore så att livet fortsätter efter personen i frågas existens på jorden.
Övrigt.
Har absolut inget emot att ni själva kommer med tankar och diskussionsunderlag som kretsar kring temat. Lyssnar på alla och tycker det är lika intressant oavsett vart ifrån personen kommer, hur denne ser ut eller andra totalt sjuka exemplar på hur vissa nekar samtal med vissa personer.
Lite övriga länkar samt texter för den som vill läsa.
http://samstasidan.se/gastartikel1.php
http://samstasidan.se/livet.php
http://samstasidan.se/drommar.php
Självfallet känner jag till begreppen logik, kunskapsteori, metafysik etc. Men det är inget jag anser att ni behöver nedvärdera tråden eller dylikt för. Trådens syfte är att vara ett ställe för att skriva av sig samt diskutera tankar i allmänhet. Hopps ni har förståelse för detta. Vi är inga nasaforskare eller indiska tänkare, utan vanliga moppepojkar med en tendens till att tänka lite ibland.
Peace.Senast redigerat av Philip den 2010-07-06 klockan 00:23.
Ju mindre rutin, desto mer liv!
-
2010-06-28, 17:37 #2
Det ska nog mycket till. Men att man t.ex. tappar aptiten osv är väl inte helt ovanligt så visst ändrar psyket våra instinkter.
Det är väl klart att det heter bröd i korv, man tar ju alltid brödet först
-
2010-06-28, 18:00 #3
Philip, ingen ide att du postar sånna här trådar då du knappt får svar.
Forumet består nu tyvär utav ungefär 80% fuckos som ser upp till små buspojkar med tk.
Mvh
-
2010-06-28, 18:24 #4
- Reg.datum
- Apr 2007
- Ort
- Varberg
- Inlägg
- 113
Grejjen med detta ämnet (som f.ö är extremt intressant, så cred till dig för försök av meningsfull tråd) är att det är så sjukt individuellt. D.v.s hur varje individ ser på livet innan den såkallade processen som du menar, vad denna tycker är livets mening. Om det är nära o kära, karriär eller rent utsagt bara vara fysiskt närvarande. En som lever för förstnämnda hade ju tappat aptit och livs motivering om dess nära o kära hade vart utom tillgänglighet för all framtid.
Jag har personligen sett en person brytas ner på 3 år för att senare ta sitt eget liv efter en riktigt stor förlust i en alldeles för farlig ålders period.
-
2010-06-28, 18:45 #5
- Reg.datum
- May 2010
- Ort
- stad
- Inlägg
- 47
Förbättra det, då.
Den intressanta frågan är väl, precis som du sa, om det psykiska välmåendet, eller brist utav ett välmående kan leda till att kroppen i övrigt havererar. Det finns ju flertalet symptom som direkt är kopplade till det psykiska, stress, depression osv. Vet inte riktigt vad man ska tillföra i diskussionen, men det finns ju självklara sätt man kan se att kroppen tar skada av att vara t.ex deprimerad; hårförlust, hjärtklappning, kass vitaminupptagning/matsmältning, aptit är väl det första man märker, och dessa saker är väl relativt sköra eller ytliga.
Fortgår det så självdör man nog till slut för att man indirekt pressar kroppen. En korrelation måste således finnas, tycker jag. Sedan är väl detta ett relativt nytt fenomen eftersom vi har kapacitet nog att begrunda våran existens i ett sådant stort spektrum, större än vad som egentligen är nyttigt. En följdfråga kanske kan vara om vi någon gång kommer att ta oss över denna tröskel och ha den kunskap, rent futuristiskt, så att vi vet mer än vad vi visste angående ren och skär existentialism i modern tid. Hursomhelst, så, en majoritet finns det ju alltid som för våran art vidare till ett nästa skede, vilket i sig är tur. Något slags post-modernistiskt synsätt hade varit jävligt tufft. Jag lider dock med folk som aldrig begrundar hur fantastiskt det är att verkligen leva och kunna uppskatta medmänniskor och moder natur utan att flumma eller bada i materialism. Det är nog friskt.
Nu flummar jag iofs.Senast redigerat av kilmister den 2010-06-28 klockan 18:50.
-
2010-06-28, 18:47 #6
sålänge näring tilkommer så tror jag hon överlever.
Att skriva brev till sin käresta är som att rita en skinkmacka när man är hungrig...
-
2010-06-28, 19:32 #7
-
2010-06-28, 20:41 #8
- Reg.datum
- Jun 2010
- Ort
- -
- Inlägg
- 224
Ja.
Jag tror dessutom att google fungerar fortfarande.
-
2010-06-28, 20:42 #9
Vissa djur kan bli skrämda till döds, då är det enbart psyket som gör att djuret dör. Kan säkert hända människor med.
Annars är det ju som kilmister säger, depression kan förändra väldigt mycket.
-
2010-06-28, 21:04 #10
-
2010-06-29, 17:59 #11
- Reg.datum
- Jun 2010
- Ort
- -
- Inlägg
- 224
Din frågeställning öppnar inte direkt upp för någon diskussion, eftersom det finns studier som kostaterar vad som är rätt.
- Mina egna tankar?
När fysiken sätter stop, tar psyket till och vise versa.
-
2010-06-29, 18:24 #12
-
2010-06-29, 19:38 #13
Självklart kan psyket bryta ner kroppens fysiska funktioner.
Sen tänkte jag på en sak till. Du går för djupt. Du kan inte må bra av att gå och tänka på sånt hela tiden."The ones who are crazy enough to think that they can change the world, are the ones who do."
Steve Jobs
-
2010-06-30, 17:49 #14
- Reg.datum
- Jun 2010
- Ort
- -
- Inlägg
- 224
Haha, du menar att medvetenhet och kunskap skapar oro, visst, delvis sant, men att förneka det och blunda för sanningen, är enligt mig värre.
http://krishnascience.com/Brain,%20c...usnes,soul.pdf
http://blogg.aftonbladet.se/snillebl...ra-sinnesorgan
Jag vet inte om det är vad du söker?
En annan liten länk, dock om hästar; http://www.hippson.se/artikelarkivet...-halsa-och.htm
Jag som trodde att det var allmänt erkänt och vedertaget att psyket påverkar fysiken, på ett eller ett annat sätt.
-
2010-06-30, 17:59 #15
-
2010-06-30, 21:41 #16
- Reg.datum
- Jun 2010
- Ort
- -
- Inlägg
- 224
-
2010-06-30, 21:57 #17"The ones who are crazy enough to think that they can change the world, are the ones who do."
Steve Jobs
-
2010-06-30, 23:09 #18
Hjärtattack pga stress är ju inte helt ovanligt.
Men som någon skrev, att veta om att man är en del av något så otroligt stort är nog inte riktigt bra. Våran hjärna är för smart för vårat välbefinnande.Det är väl klart att det heter bröd i korv, man tar ju alltid brödet först
-
2010-06-30, 23:11 #19
nja, jag håller med dig, men jag tror att man mår bättre rent psykiskt av att inte veta. ignorance is bliss säger man ju. t ex tittar jag inte på filmer om djurplågeri osv eftersom jag mår dåligt av att veta hur djuren behandlas, alltså mår jag bättre av att blunda för sanningen, i det fallet iaf.
-
2010-06-30, 23:25 #20
- Reg.datum
- May 2009
- Ort
- Järvsö
- Inlägg
- 169
Dock tror jag att nästan 100% av alla individer som är "på väg neråt i psyket" tar livet av sig långt innan dem är så pass dåliga i psyket att kroppen som du säger börjar "går sönder".
För övrigt kan jag tillägga att det är grymt kul att se att det finns folk på detta forumet som inte är "fuckos", som någon annan sa
-
2010-06-30, 23:31 #21
- Reg.datum
- Apr 2007
- Ort
- Varberg
- Inlägg
- 113
Näst intill alla som tar livet av sig har ju nått botten i psyket och är inte påväg neråt. Så dom tar ju sönder fysiken på ett kvickt sätt. Mår man så dåligt så man blir självmordsbenägen så anser väldigt många att dom mår så dåligt att dom känner smärta (som inte kan fysiskt förklaras av läkare etc) . Varav "Ont i hjärtat" kommer ifrån. Psykisk smärta som spelar ett sådant spratt på psyket att individen inbillar sig fysisk smärta. DET är också så otroligt intressant och tål att diskuteras!
Sen är det absolut kul o se non-fuckos tala mer vuxet
-
2010-06-30, 23:40 #22
Tack.
Jo, självfallet vet att jag depressioner och dylikt innefattar, eller oftast, viktnedgång, hjärtklapp etc men jag menade om det hade kunnat gå så djupt att kroppen helt enkelt förstörs. Att saker slutar fungerar i kroppen.
Vet inte ifall du missuppfattade min fråga i början eller om du helt enkelt bara vill dryga med mig.Ju mindre rutin, desto mer liv!
-
2010-07-01, 11:12 #23
- Reg.datum
- Oct 2009
- Ort
- Somalia
- Inlägg
- 1 069
Asså varför skapa en tråd som denna i ett moppeforum?!
Som Deluxe sa, ca. 80 procent av alla här på forumet är fuckos som köra moppar och dom är ju fan inte poeter som vissa andra tror.
Ta upp det i ett annat forum,
-
2010-07-01, 11:20 #24Det är väl klart att det heter bröd i korv, man tar ju alltid brödet först
-
2010-07-01, 12:27 #25
har läst igenom tråden och det är sedan länge bevisat att psykosomatiska effekter finns, där t.ex. ditt första exempel långt oftare än genomsnittet blir även fysiskt sjukare. Ditt andra exempel är ett skolexempel på vad tortyren är avsedd för, att bryta ner en människa psykist som fysiskt. och att effekterna är svåra på båda håll.
får inte hjärna positiv stimulans så fungerar inte kroppen heller, då det är hjärnan som är kroppens centraldator, klickar den så klickar även det autonoma kroppssystemen i samma omfattning.
Så TS har en mycket bra frågeställning här. Heder för såna insikter!
-
2010-07-01, 15:15 #26
- Reg.datum
- Oct 2009
- Ort
- Somalia
- Inlägg
- 1 069
-
2010-07-01, 16:32 #27
- Reg.datum
- May 2010
- Ort
- stad
- Inlägg
- 47
-
2010-07-02, 22:11 #28
- Reg.datum
- Oct 2009
- Ort
- Somalia
- Inlägg
- 1 069
-
2010-07-04, 14:25 #29
- Reg.datum
- May 2010
- Ort
- stad
- Inlägg
- 47
-
2010-07-04, 15:11 #30
Orkar inte skriva någon uppsats, men i auswitch dog folk som inte hade någon psykisk gläde - något att se fram emot efteråt. Det fanns folk under samma yttre förutsättningar som överlevde.