Såg precis "Trust". Fy fan säger jag bara, har aldrig blivit så rörd av en film som jag blev av denna. Speciellt av pappans situation, känslor och hjälplöshet.
Visserligen inte jag ofta som jag kollar på sentimentala smörjor, men denna var riktigt bra. Blev faktiskt lite fuktig i ögonen och hade en klump i halsen under en större del av filmen.

Äsch, nu får jag gå och leka lite med min nya rörtång för att väga upp manligheten lite